Ett steg framåt alltför många år senare är bättre än inga steg alls

Jag är inte sosse på något sätt men detta är ett historiskt viktigt ögonblick: den 29 okt 2009 kl 21.00 fattade den socialdemokratiska kongressen beslutet att socialdemokraterna skall verka för att folkmordet Seyfo skall erkännas av Sverige, EU & FN.

Beslutet fattades inte en dag för tidigt. Det är överhuvudtaget bisarrt hur samtliga svenska partier har hanterat denna fråga genom åren. Nu har ett viktigt steg tagits. Fler återstår.

Det finns idag många riksdagsledamöter inom olika partier som verkar för ett erkännande. De måste få sina partier, inklusive mitt eget, att vakna upp och göra det enda rätta: Att erkänna folkmordet, föra frågan vidare internationellt och ställa ett gemensamt svenskt krav på Turkiet och dess framtida medlemskap i EU.

Läs också Claes Nordmarks blogg och artikel på Newsmill

Läs också om hur socialdemokraternas partiledning först inte ville erkänna folkmordet

Fy skäms Metro

Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Sten visar Metros Gunne vart skåpet ska stå.

Folkmordet Seyfo på kristna minoriteter i Turkiet har dessvärre inträffat och satt sina spår. Hur mycket omgivningen än vill blunda för det. Mina förfäder är bara några av alla de som dödades tidigt 1900-tal.

Anledningen till mitt inlägg är inte att konstatera huruvida folkmordet inträffat. Jag önskar att det aldrig hade det.

Nej, jag skriver för att det är både orättvist, ohederligt och skrämmande att de krafter bakom Seyfo fortfarande tillåts verka. Detta blir tydligare för varje gång folkmordet omnämns i olika forum. Nu senast när en gratistidning i ett nordligt land inte vågar publicera en krönika.

Tänk om informationen om andra väldskriget en dag tas ut ur historieböcker. Tänk om framtidens elever inte får lära sig vad som hände i Tyskland för många många år sedan. Tänk om media fegt slutar publicera krönikor som berör ämnet. Ja, tänk om...

Min fars land

Det här är det bästa, klokaste, och genuinaste jag hitills läst. Man kan säga att både far och son föredömligt svarar alla de som gör det enkelt för sig när de väljer ignorans och okunskap om sina medmänniskor framför nyfikenhet, tolerans och gemenskap.

Då jag själv har arbetat och bott i Kanada kan jag bekräfta att invandringen stimulerat landet samt bidrar till välfärdssystemet där. Just genom hur man valt att integrera människor.

Jag har haft förmånen att lyssna till Martin Ådahl i en rad olika sammanhang och inom varierande ämnen. Han har då, såsom nu, briljerat med sina tankebanor, oerhörda kunskaper samt unika förmåga att förmedla dessa.

Du är en förebild Martin!

Ta inte emot priset Obama!

Skriver detta med blandade känslor. Å ena sidan vill jag gratulera sittande president i USA. Å andra sidan tycker jag inte han förtjänar Nobels fredspris. Än.

Onekligen har Obama tänt ett hopp om en ljusare, fredligare och på olika sätt bättre framtid. Det ska han självklart prisas för. Hitills har han nämligen börjat bygga en stabil bas för sundare internationella relationer, något få ledare lyckats med.

Delvis har han redan prisats för det, tycker jag. Det amerikanska folket sa sitt när de, med Change i sikte, gav honom förtroendet att leda USA. Och faktiskt på sätt och vis också världen. Omvärlden har också visat honom ett starkt stöd.

Obama har redan gjort insatser som lämnar positiva avtryck. Han inspirerar många inklusive undertecknad. Jag följer honom och hans politik med spänning och ser fram emot allt bra som jag hoppas han kommer åstadkomma.

Kan man tacka nej till att ta emot ett Nobelpris? Om ja så råder jag Obama att även fortsättningsvis ödmjukt tacka för förtroendet. Men tacka nej till att ta emot priset!

Obamas tid till priser av denna dignitet kommer. Det är jag säker på, förutsatt att han levererar det han så övertygande retoriskt meddelar oss att han ska göra.

Läs också Magnus Anderssons inlägg.

Tunga men roliga bollar i luften

Under en lång tid nu har jag haft många tunga men roliga bollar i luften samtidigt.

Parallellt med att vara både processledare och politisk sakkunnig i skattegruppen har jag som ni vet bl.a. jobbat med olika budgetprocesser. Naturligtvis kvarstår den dagliga verksamheten när t.ex. ledamöter och övriga efterfrågar min sakkunskap i samhällsekonomiska frågor.

Först ut denna höst var alliansregeringens budget. En härlighet på ca 7 kilo bra politik.

I skrivande stund jobbar jag tillsammans med suveräna kollegor inom alliansen med att analysera oppositionens skuggbudgetar. Vi har utfört omfattande beräkningar och skriver nu en alliansgemensam rapport. Har föresten bilder från veckans presskonferenser som jag ska försöka ladda upp i nästa vecka.

Samtidigt skiver jag för fullaste livet nu äntligen på skattegruppens slutrapport. Massa kunskap, tankar, analyser, politiska förslag och ideologisk magkänsla ska nu kokas ner till några få sidor.

Det är inte lätt att vara mig just nu. Samtidigt är det underbart att vara mig just nu. Men vet ni, det kommer att bli ännu underbarare att vara mig efter nästa vecka. Trycket på mig har då lättat något i och med att budgetarbetet för denna omgång avslutas :)

Trevlig helg!

Alliansnålen spräcker den rödgröna budgetballongen

Jag är så taggad. Väntar och längtar efter att slå hål på myterna som oppositionen spottar ur sig konstant.

Alldeles snart hålls det tre presskonferenser under hela förmiddagen i Riksdagens presscenter. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska var och en presentera hur respektive parti har tänkt sig styra landet om de hade suttit vid makten.

Notera att de ska presentera sina förslag separat. Notera också att deras politik i många viktiga frågor såsom skatter, arbetsmarknadspolitik, företagande och miljö fortfarande, med mindre än ett år kvar till valet, skiljer sig åt markant.

Längtar efter att få analysera deras budgetmotioner och tillsammans med kollegor inom alliansen räkna på effekterna av deras splittrade förslag. Utifrån erfarenheter vet vi att deras splittring sannerligen inte bjuder på någon enkel mattematik.

Men vi ska ge järnet för att än en gång lösa denna komplicerade ekvation. Det är viktigt att våra riksdagsledamöter sakligt kan berätta för svenska folket vad de har för regeringsalternativ framför sig.

Wickberg is back!

Ser att Marie Wickberg får tangentbordet att glöda under hennes fingrar igen. Äntligen!

Nu har jag många vassa, unika och målande inlägg att se fram emot.

Olika slags möten

Läs gärna min bloggpost på Riksdagskansliet.

Idag skriver jag om möten som handlar om allt från de mellan FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon och Riksdagen, till skattediskussioner jag deltog i på Näringsdepartement.

Trevlig helg!