I ung. samma anda som mitt föregående inlägg har Elisabeth Thand Ringqvist skrivit. Hon tar upp den vidriga realiteten som många, framförallt kvinnor, möter i form av trakasserier och olika sorters påhopp. Läs!
Precis som jag skrev tidigare; det ligger ett ansvar också hos den som blir utsatt att bryta sig loss ur härskares våld. Jag påstår inte att det är lätt. Jag påstår inte att man måste göra det ensam heller. Men det är viktigt att på något sätt indikera att ens människovärde kränks och att detta inte är i sin ordning.
Det jag inte skrev sist är att det också enligt mig finns ett ansvar hos den observerande omgivningen. Ta bort munkaveln och börja visa vad som är ok och vad som inte är det.
Damma av alla policys om jämställdhet, öppenhet och där mijlön påstås vilja och/vara fri från olika sorters trakasserier eller diskrimineringar osv. Börja istället tillämpa dessa, oftast välskrivna, dokument!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment