BlåGult

Nu har jag inte skrivit på super länge. Tiden har dessvärre inte räckt till. Egentligen finns det inget tråkigare än att läsa på en blogg att personen inte hunnit skriva och deklarerar att han/hon ska skärpa sig....men jag får nog göra lite samma sak här och "lova" bättring på skrivfronten.

Mycket har hänt, både bra och mindre bra. För enkelhetens skull håller jag mig till några av de positiva händelserna: äntligen är det riktig svensk sommar ute, jag har äntligen fått lite färg (trots att det hela började med en smått friterad kropp som brände!!!), jag har haft nöjet att få påhälsning från andra sidan Atlanten av vänner som betyder oerhört mycket för mig, och jag har själv hunnit med en och annan resa hem till familjen, samt vandrat på Bryssels något märkliga men också fascinerande gator och fått en inblick i hur arbetet i Europa parlamentet bedrivs.

Igår var det också Sveriges Nationaldag. En dag då jag är extra stolt! Men också extra irriterad över att vi i Sverige firar så lågmält, oftast med ursäkten om att vi inte vill förnärma de "nya svenskar". Världens lamaste ursäkt i mina ögon om jag får säga så.

Jag har hittills inte träffat på en enda person som invandrat hit som skulle ta illa vid sig om vi tillsammans firade vårt vackra lands speciella dag. Hoppas att vi framöver kommer se mer av 17:maj firanden eller varför inte som man gör "over there" under 4th of July?