Inget särskilt

Det var rätt komiskt att i måndags komma tillbaka till arbetet på vårt riksdagskansli efter 6 veckors semester. En minut hann knappt gå från det att jag kom in på mitt arbetsrum förrän telefonen ringde och vips så var allt i full gång.

Mailboxen höll på att sprängas. Kan säga att på så många veckor lyckades mer än 3 0000 skräpmail lura sig in i mitt system. Då kan ni räkna ut hur många riktiga mail som fanns att besvara, sortera , läsa, och agera kring. Jag slängdes också rakt in i pågående budgetarbete och det nu intensiva skede i vår skattegrupps process.

Kunde med ett leende på läpparna konstatera att allt var sig likt med andra ord.

Nu var det ju tur för mig att jag spenderade de senaste veckor med att hålla igång och arbeta, om än med helt andra arbetsuppgifter. Annars hade denna arbetsvecka lätt kunnat kännas för överväldigande.

Jag saknar den senaste tiden i Västsverige, framförallt mitt älskade Lidköping. Vilket enkelt liv, och enkla, härliga “fölk”, go dialekt. Och vilken underbar känsla att vara med familjen under längre tid. Hann med mycket sköj, en hel del arbete, besök från min kära amerikanska värdfamilj, och alldeles för många bröllop och tillställningar.

Nu är det dock gött att var tillbaks i storstan och fortsätta resan med att arbeta för ett bättre Sverige.

Idag hade jag tänkt att ta tag i några av de saker som jag inte hann med under förra veckan för att komma ikapp, men så insåg jag att arbetet aldrig tar slut och att jag behöver vila. Så nu ska jag istället göra ingenting särskilt och bara hänga med mig själv. Har inte haft många egna stunder de senaste veckorna så idag vill jag bara vara.

Vad jag ska göra vet jag inte och det är lite det som är charmen med min egen dag. Älskar att bara strosa runt och se vart jag hamnar. Kanske fortsätter jag slagga i soffan framför rutan och kommer inte ens utanför dörren. Kan vara riktigt skönt det med. Får se hur det slutar.