Förpackat i det dunkla

11 september 2001, eller det mer globalt kända formatet 9/11 på detta datum, har etsat sig fast i mitt minne och lämnat ett mörkt avtryck.

Medan jag försöker skriva detta så stannar jag upp många gånger då jag tappar fokus. Har också svårt att finna de rätta orden som beskriver bara en bråkdel av de känslor som väller inom mig när jag åter låter mina tankar fara till denna tragiska dag för 7 år sedan. Det är helt enkelt en svår dag att tänka på. Jag ryser än i dag när jag ser bilder på planen som flyger in i Twin Towers.

Jag som knappt kommer ihåg vad jag gjorde igår minns det mesta av det som jag var med om den dagen. I alla fall fram till dess att jag nåddes av beskedet om terrorattentatet. Efter det är mitt minne diffust. Så är det nog för flertalet av oss.

Själva beskedet nådde mig när jag satt och pluggade för fullt på biblioteket i Handelshögskolan i Jönköping. Jag hade ironiskt nog också precis innan avslutat ett telefonsamtal om att säga upp mitt hyreskontrakt då jag hade planer på att studera ett halvår utomlands under våren 2002 i, ja just det: USA.

Förutom sorgen över alla som omkom och drabbades av attackerna, fylldes jag av enorm skräck och panikångest över att flytta, om än temporärt, till USA. Så jag planerade om, ordnade så jag kunde behålla min studentlägenhet, och hade i princip bestämt mig för att inte alls åka längre.

Tack vare mina kloka föräldrar tänkte jag om igen. Bara några veckor innan jag skulle infinna mig på universitet i USA tog jag mig i kragen, slängde bort rädslan, bokade min biljett och resten är historia.

Idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag, märkligt nog till mångas förtret, ändå åkte då jag utan att överdriva kan säga att min tid i USA på många sätt var bland den bästa jag upplevt i mitt liv så här långt.

Men den 11:e september förknippas tyvärr inte enbart med terrorattentaten utan denna sifferkombination några år senare förblir dagen då det hemska mordet på Anna Lindh inträffar.

Idag går mina tankar till alla 11:e september offer och deras nära och kära.

Tänk vilka fantastiska liv de hade kunnat leva idag, vilka härliga stunder de hade kunnat dela med sina barn, föräldrar, makar, vänner m.m. och vilka minne de hade kunnas skapa tillsammans. Tänk allt gott de hade kunnat åstadkomma för sitt land och sin omvärld. Tänk bara på alla insatser som Anna Lindh gjorde för Sverige.

Tänk om vi hade mindre av de onda och mer av de goda krafter, då kanske vi i framtiden inte ser sådana våldsdåd.