Monday, February 25, 2008

Årsmöte Centerpartiet Lidköping

Här kommer lite bilder från vårt årsmöte i Lidköping. I år höll vi till i för mig välbekanta lokaler i CIEL-huset. Det är här som jag startade upp och drev mitt företag, som jag fortfarande driver om än i mindre skala. För snart ett år sedan bodde jag däremot i princip på mitt fina kontor på andra våning. Så det kändes både härligt och smått nostalgiskt att vara tillbaka här.




Ikväll var jag inbjuden som speciell gäst för att berätta mer om mitt arbete på Centerpartiets Riksdagskansli som politisk sakkunnig mot skatteutskottet. Det fanns ett stort intresse i arbetet som bedrivs på riksnivå vilket gav mig en extra kick. Och jag har också fått med mig många värdefulla medskick att ta med tillbaks till Stockholm.



Jag fick också den stora äran att avtacka Stig Abelsson för hans långa och trogna tjänst i partiet.



Här blir jag tackad av styrelsens ordförande Rolf Larsson för kvällens insats.

Tuesday, February 19, 2008

Möten i alla dess former

Denna vecka såg ut att bli en relativt lugn en på min ordinarie arbetsplats, vilket är högst ovanligt. Redan under måndag eftermiddag började mina förhoppningar spricka och idag var det ett himla spring mellan alla dessa möten.

När jag inte satt i ett så planerade jag in eller svarade på förfrågningar om kommande träffar & seminarieinbjudningar. Däremellan jonglerades allt från att försöka skissa klart några av de idéer som vår skattegrupp har lagt fram till att svara på sakfrågor inom skattepolitiken.

Arbetsdagen avslutades dock med höjdpunkten för min del då bl.a. finansministern Anders Borg höll en dragning för vår riksdagsgrupp.

I vanliga fall tycker jag om tempo i härlig racerfart, med många olika slags möten och varierande arbetsuppgifter. Ibland är det däremot skönt med lite mindre puls och mera tid över för reflektion.

Som en parantes vill jag nämna att en förfrågan idag om lunchträff lyckades utmärka sig ordenligt då den kom fram i en numera högst ovanlig form; via ett vykort. Kreativitet lyser alltid upp tillvaron.

Nu ska jag lära mig att boka in möten med mig själv för att hinna klia mig i huvet. Kanske lyckas jag göra detta utan att totalt spräcka kalendern.

Friday, February 15, 2008

Tekniskt mambo jambo för mig

Fick ett tips om att placera min blogg på bloggkartan så att fler får njuta av den. Så nu har jag lyckats placera den i Lidköping och Stockholm på bloggkartan.se

Det här var ju piece of cake.

Tur & Retur Sverige - Eritrea

Som liten fick jag ibland höra "Vadå, vill du bara mäta vägen fram och tillbaka?

Frågan var oftast berättigad och kom i sammanhang som att jag kanske fick för mig att ogenomtänkt och utan egentligt syfte ta en viss ”färdväg” eller att jag ville göra något som då var helt obegripligt för mina föräldrar.

Man kan ställa samma fråga nu till myndigheterna med tanke på den senaste avvisningen till Eritrea (som obegripligt nog bara är en i raden av misslyckade avvisningar genom åren): ”Skulle ni bara mäta vägen fram och tillbaka?”

Ska tilläggas att detta ogenomtänkta projekt inte var helt gratis. Håll i er: en halv miljon har saknaden av professionalism enbart i detta ärende hittills kostat skattebetalarna!

Och icke att förglömma att fundera över; är det legitimt och rättstryggt att poliser agerar så våldsamt och förnedrande som de gjorde i detta fall?

Mer om detta läser bl.a. på Magnus Anderssons & Oscar Fredrikssons bloggar.

Wednesday, February 13, 2008

Detta inslag måste bara ses...

...för att få en inblick i hur sjukt ogenomtänkta utvisningsprocesser kan vara.

Hittade länken till tv4 Värmlands inslag om utvisningen av Ahad via Magnus Anderssons blogg.

Är det kortslutning som återigen råder på Migrationsverket eller vad är det frågan om?

Hur kan man på UD helt avråda en svensk från att åka till Kabul samtidigt som man på Migrationsverket tycker att det är fullt ok att utvisa en icke infödd svensk dit - rakt in döden? Hjärtlöst det är vad det är.

No-mansland för Ahad Alizad

Flyttkarussell i t.ex.storstan, osäker anställning eller kanske ett knackligt förhållande; ja dessa symboliserar otrygghet för många och skapar stress och diverse obehagliga känslor.

Tänk då om du hade varit tvungen att fly från Afghanistan till Pakistan. Väl framme slutar inte mardrömmen. Utan en ny tar vid i form av polisiära förföljelser och trakasserier. Du packar knappt väskan för att söka en ny fristad. Varje morgon under två års tid öppnar du nu upp ögonen i Iran, för att sen tvingas vidare till Turkiet för att på nåt märkligt sett hamna på nordliga breddgrader. Närmare bestämt; Sverige.

Det mina kära läsare, det kallar jag otrygghet! Allt är såklart alltid relativt, och det som kan uppfattas som mer tryggt någonannanstans uppfattas på ett annat sätt här. Så med detta inlägg vill jag inte på ngt sätt förminska förhållanden som kan tyckas otrygga här. Men jag vill ändå påvisa och påminna om hur otrygghet kan se ut i andra länder och för många många andra människor än de som är infödda och har sina rötter i Sverige.

För 21-årige Ahad Alizad är ovanbeskrivna och tragiska resa på flykt sorgligt nog högst verklig. Efter fem år i Sverige med allt vad det innebär i form av vänner, utbildning, språket, familj osv är han nu utvisningshotad.

I hela flyktingdebatten tycker jag att det är viktigt att vi kommer ihåg vi står inför en demografisk utmaning. Detta negligeras allt för ofta, precis som flertalet humana aspekter. En stor andel av dagens arbetskraft kommer nämligen att pga uppnådd pensionsålder lämna arbetsmarknaden. Då kommer det att bli högst aktuellt att rekrytera arbetskraft utifrån. Jättebra tycker jag. Men, när ska vi öppna ögonen för de resurser som vi faktiskt redan har här?

Det är också dags att öppna ögonen och inse att vi inte är det enda landet i Europa som står inför denna demografiska utveckling. Fler kommer att behöva arbetskraft och konkurrensen om den kommer att hårdna.

Och vad är det då som säger att den idag kanske på sätt och vis delikata situationen då många hamnar i Sverige kommer att hålla i sig när andra EU länder kan erbjuda fler möjligheter, bättre integrering osv. än vad vi gör idag? (ush vad hemskt att kalla det så men om man tänker i termer av lite krasst uttryckt arbetsmarknaden i Sverige á la 2 steg framåt så är borde väl ändå dagens inströmning av människor kanske ses som delikat för Sverige?).

Någonstans har det väl ändå gått riktit fel när en person tvingas vänta så länge som fem år på att migrationsverket ska fatta beslut. Människor hinner etablera sig innan något händer, osäkerheten biter sig fast i deras tankar, både i drömmar och i vaket tillstånd. Det blir svårt att bryta upp igen och börja på ny kula.

Och vart kommer man hamna? Vad är det som väntar en? Hur mycket ska en person orka med? Hur humant är detta på en skala? Och när ska migrationsverkets handläggningstider verkligen kortas ner?

Visa gärna ditt stöd och hjäp Ahad Alizad att få en trygghetszon i Sverige. Är det inte dags att han äntligen ska kunna slå sig till ro och kanske även såsmåningom säga hem ljuva hem?

Monday, February 11, 2008

Minskningsregeln dras tillbaka

Flexibel, engagerande, samarbetsvillig, kreativ & lyssnande är några av de komponenter som jag tycker ingår i en framgångsrik ledarskapsformel.

Idag visade alliansregeringen tydligt tecken på att man kan axla den tunga ledarocken. Både moget och ödmjukt är det när man lyssnar, tar till sig kritik konstruktivt och vågar omvärdera förslag som lagts. Framförallt följer det sann demokratisk anda!

Statsministern meddelade att förslaget om minskningsregel vid avtalsförsäkringar som kompletterar sjukförsäkringen inte kommer att genomföras. Detta är glädjande ur många aspekter. Fredrik Federley förklarar utmärkt mer om detta på sin blogg.

En seger för avtalsfriheten & individens egenmakt!

Tuesday, February 05, 2008

Alliansmingel

Bättre sent än aldrig. Här kommer bilder från förra veckans mingel som alliansens kvinnoförbund anordnade för att belysa ojämställdheten inom vården. Samt hylla vår riksdagsledamot Solveig Ternström för hennes insats i frågan genom serien Om ett hjärta.

Fick äran att ta en bild tillsammans med kvällen stjärna Solveig.



Här med vår fantastiskt kloka riksdagsledamot Annie Johansson.

Sist men inte minst kommer bilden på chokladen som bl.a. Solveig fick. Kan säga att den inte bara såg god ut, den smakade ljuvligt också. Tack Solveig för att du delade med dig!