Politruck-kollo eller en annan variant av Hultsfred?

Japp, då var det dags för årets politikervecka i Almedalen. Har aldrig varit på Gotland tidigare. Enligt alla jag pratat med hitills har jag tydligen missat en riktig pärla, och en intressant politisk händelse. Vilken tur för mig att jag är med i år och får bilda mig min egen uppfattning.

Denna vecka kallas allt från polittruck-kollo till politikernas egen Hultsfred. Vilket som är det bara att ge sig iväg mot Almedalen snart för att jobba och hänga med bl.a. det politiska etablissemanget, media och näringslivet. Spännande.

I övrigt vill Riksdagen göra " En dag med Nermin". De skulle fått följa mig under valrörelsen när jag jobbade med media. Tyvärr kände jag att jag knappt hade tid att klia mig i huvudet, och än mindre att dokumentera min dag eller att ha någon som fotar mig konstant. Därför föreslog jag att de kan följa mig under en av Almedalsdagarna istället. Annars hade det varit riktigt kul att följa mig under en av de händelserika, roliga och tokiga EU-valsdagarna. Under min färjeresa till Gotland ska jag titta mer på programmet i Almedalen och välja den dag som verkar intressantast att dokumentera.

Ps. Jag kommer mest twittra så håll koll på fönstret i högerspalten om du vill få en inblick i vad som händer i Almedalen. Lyckas jag lösa de tekniska problem jag haft med att mobilblogga så kan en och annan längre post och i bästa fall en och annan bild dyka upp. Men ha inte allt för höga förhoppningar om det.

Därför är Abir Al-Sahlani mitt självklara val till Europaparlamentet

"Om du skär dig i fingret, blöder du då? "Om din granne skär sig i fingret, blöder inte han också då?" "Eh...jo, det är väl klart", svarade jag kaxigt och samtidigt osäkert på min kloka mammas fråga till mig för över 20 år sedan.

Episoden ovan hände när jag kom hem en gång full av fördomar och okunnskap. En nyfunnen vän ville leka med mig på gården. Sorgligt nog sprang jag istället hem för att söka min mammas råd då jag inte visste om jag borde leka med min nya kompis. Min osäkerhet härstammande ur det faktum att vi inte hade växt upp med samma trosuppfattning.

Observera att jag skriver växt upp med. Den religion man tillhör och kanske t.o.m. praktiserar (oavsett vad man tror på) har enligt mig många gånger varit något man fått med sig sen barnsben. För mig är det delvis så, samtidigt som min andlighet är ngt som jag tagit till mig helhjärtat. Jag har utvecklat min kristna tro till att passa min bild av världen jag lever i kontra hur jag vill leva i denna värld. Detta kan kanske bli ett eget blogginlägg en annan gång. Nu vill jag uppehålla mig vid varför min röst faller villkorslöst på Abir. Denna Abir som likt min vän från gården för många herrans år sedan har en annan trosuppfattning än mig.

Jag är evigt tacksam min familj, och framförallt min mamma, för alla kloka råd genom livet och fina värderingar de rustat mig med. Den dagen fick min mamma mig inse att vi alla är lika mycket värda, oavsett vad vi tror på, vart vi kommer ifrån, hur vi ser ut eller hur vi väljer att leva våra liv.

Idag är jag välsignad med vänner från hela världen, som har olika åsikter och trosuppfattningar. Vissa är homosexuella, andra inte. Vissa akademiker, andra inte. Vissa mkt äldre än mig, andra bra mkt yngre. Mångfalden har förgyllt mitt liv!

Idag vet jag vart min tillfälliga förvirring och ignorans i tidig ålder kom ifrån. Den har sitt ursprung i en kall historia som mitt folk, arameer, har fått uppleva som kristna minoriteter "levandes" i Mellanösternregionen. Den kommer också från det folkmord som skedde på oss och andra minoriteter under tidigt 1900-tal i Turkiet. De svårigheter vi mötte då, och som många fortfarande möter i de landområden, baserades enbart på skillnaden i religion. Än idag splittrar trosuppfattningar människor runt om i världen. Detta när religioner i sina rena former istället borde förena.

Vad har då allt detta med Abir att göra?

Massor. Abir har exempelvis varit med och startat ett parti i Irak som arbetar med demokratiseringsprocessen av landet. Hon har varit med och skrivit landets konstitution. Nyligen träffade hon också bl.a. Iraks premiärminister samt ledare för kristna minoriteter. Hon vill skilja mellan stat och religion där. Hon vill säkra alla människors rättigheter oavsett kön, trosuppfattning, etniskt ursprung osv.

Detta vill hon uppnå genom att arbeta för att den Europeiska Unionen blir en god stormakt, som ägnar sig mer åt utrikes- och säkerhetspolitik, än åt att bestämma storleken på gurkor. Hon, liksom jag, vill se ett EU som samarbetar mer med Mellanöstern, och som använder sin kompetens till att bygga upp sanna demokratier där.

Många är de som frågat mig om råd inför deras röstande. De jag talat med:vänner, familj, grannar, och bekanta tror knappt sina öron. En del undrar om det verkligen kan finnas ett ljus som Abir. Ett ljus som vill skina genom att demokratisera Irak och i förlängningen sprida vidare detta ljus runt om i Mellanösternregionen. Allt detta med hjälp av EU och det arbete hon kan bedriva där.

Priset är dock omänskligt högt! Abir kämpar nämligen dessvärre för människors frihet och rättigheter med sitt liv som insats! Bara det säger mig på ett sorgligt vis allt om hennes genuina och beundransvärda engagemang att säkra alla människors rättigheter, oavsett vem man är.

Abir entusiasmerar, och är en av få som lyckats inge hopp i mig om en bättre värld på riktigt. Obama är en annan som gjort det. Nyligen höll han ett starkt tal där han vände sig till den mer muslimska delen av världen och tryckte på likheter och samarbeten snarare än skillnader och motsättningar mellan de och västvärlden. Att han inledde talet med en stark hälsningsfras på arabiska sände viktiga signaler om att han menar allvar.

Avslutningsvis konstaterar jag med stolthet att vi i Centerpartiet har många kandidater som kommer göra ett toppenarbete om de blir invalda till Europaparlamentet. Framförallt har vi tre starka kvinnor som jag mer än gärna vill se arbeta tillsammans, sida vid sida, inom unionen.

Vi har vår nuvarande Europaparlamentariker Lena Ek som bl.a. gjort gigantiska insatser för vår miljö. Vi har också Marie Wickberg som jag både delat min första Sthlms lägenhet och arbetsplats med. Marie kan vara den unga rösten i Europa som för fram jämställdheten dit den borde ha varit på för längesedan. Marie imponerar på mig med stora mått när hon vågar utmana och alltid har sina argument på plats framförda med skinn på näsan och stor portion humor.

Sen har vi Abir Al-Sahlani. Abir som vill bygga broar mellan EU och Mellanöstern. Jag vill var med och hjälpa henne lägga de första stenarna - genom att kryssa in henne i Europaparlamentet!

Min röst på Abir är ingalunda en tom kryssruta framför mina två andra favoitnamn. Dessvärre har jag enbart en röst. En röst som jag genom Abir vill förvalta i att förvandla mitt och många andra folks tragiska historia till en hoppfull framtid. Till ett liv i kärlek och gemenskap.

Vill också säga att jag är glad över att ha kunnat vara en del av Abirs kampanjstab som hennes mediestöd de senaste mkt intensiva, lärorika och roliga veckorna. Oavsett hur det går för henne imorgon är hon en vinnare i mina ögon!

Idag är det för övrigt Sveriges nationaldag. Jag är stolt över att leva och verka här. Numera är jag också svensk medborgare, vilket ger mig en röst som jag värdesätter högt.

Min går till Abir. Din går till vem du vill bara du tar din medborgerliga rättighet med dig och går och röstar imorgon!

Ha ett fantastiskt nationaldagsfirande!
/Nermin

--------------------------------------

33-åriga Abir är Irakiskan som vänt sitt tragiska livsöde till något positivt och värdefullt för sig själv som för många andra. Knappt 15 år gammal tvingades hon fly sitt land och kom ensam till Sverige. Läs mer om henne på http://www.abir.se/