Tuesday, September 29, 2009

Riksdagskansliet fattar pennan

Debutbloggar idag på nya bloggen Riksdagskansliet. Häftigt!

Nu kan du äntligen följa vardagen i riksdagskorridoren med den gröna klövern. Vi som bloggar är allt från politiskt sakkunniga som undertecknad till pressekreterare, administratörer, webbredaktörer och kommunikatörer.

Mina kollegor och jag ska så ofta vi hinner exempelvis beskriva vad vi jobbar med, vad våra riksdagsledamöter gör för spännande saker, eller ge dig inblick i aktuella politiska debatter som förs.

Vi vill engagera och bjuda in till diskussioner. Så tveka inte att kommentera våra inlägg och spela in dina funderingar och åsikter.

Varmt välkommen in till Riksdagen och vår vardag!

Monday, September 28, 2009

Anfalls(C)pelare i skattefrågor

Av en slump hittade jag precis denna utvärdering som Företagarförbundet gjorde i våras av partiets Jobb & Företagarprogram. Överlag får olika områden som behandlas i stämmoprogrammet toppbetyg.

Ger er ett smakprov nedan med ros kring vår skattepolitik för småföretagare:

"Centerpartiet väljer att gå ut offensivt när det gäller skatterna på småföretag.

Genom att föreslå både en långsiktig sänkning av arbetsgivaravgifterna tillsammans med ett avskaffande av 3:12 reglerna sätter partiet press på de andra partierna att komma med egna alternativ...

...Skattepolitiken får därför samlingsbetyget 4 kronor av 5 möjliga."

Upplyftande läsning tycker jag som varit med och tagit fram samt skrivit flertalet av toppförslagen!

Sunday, September 27, 2009

Delad glädje är dubbel glädje

Vilket sagobröllop! Jag går på många bröllop och just de senaste åren har det gått lite inflation i antal inbjudningar jag får av både släktingar och nära vänner.

Varje tillfälle har sin charm. Är lycklig över att kunna fira in ett nytt kapitel i bådas liv vars resa jag följt i princip sen deras första andetaget. All lycka till brudparet!

Detta bröllop var extra speciellt då det var så många släktingar där som jag inte sett på evigheter. Framförallt omringades jag av en glädjebubbla då alla bemötte mig i vanlig ordning med sån värme, respekt och kärlek.

Jag blir lika rörd varje gång de visar sin uppskattning för att jag alltid gått min egen väg i livet, mina framgångar och för att jag är den jag är. De brukar säga att mina framgångar är som deras egna. Men egentligen är ord överflödiga i sammanhanget. Deras bemötande säger allt och mer därtill.

På facebook skrev jag följande för ett tag sen:

"har hört att avundsjuka äter upp människor inifrån. Undrar varför man inte kan glädjas åt varandras framgångar istället? Delad glädje är ju dubbel glädje n'est-ce pas?"

Många tryckte på min gilla knapp direkt efter inlägget. Det kom också in en del intressanta kommentarer. Någon antog grovt att jag hade stött på någon som milt sagt inte visat sig från sin snälla sida och ställde frågor om vem det var jag hade mött.

Men ack så fel. Jag skrev denna insikt, och också dagens bloggpost, där jag delar med mig av upplevelser, erfarenheter och perspektiv för att ge er en stunds reflektion. Skillnaden mellan bloggen och facebook är begränsningen i antal tecken. Skillnaden för mig är också att många använder facebook uppdateringar lite som en dagbok med inblick rakt in i vardagen, vilket inte jag alltid gör.

Jag blandar och gör som vanligt min egen coctail. Ibland skriver jag om ngt jag gör/ska göra. Men oftast relaterar jag upplevelser till något jag funderar över kring livet eller människors beteende över lag vilket fascinerar mig oerhört. Det finns inga rätt och inga fel, alla är fria att uttrycka sig som det bäst passar.

Tycker att gårdagens gåva från alla i min enorma familj påminnde mig om hur stora människor är när de inser konceptet av att glädjas tillsammans. Och den glädjen ville jag dela med mig av till er.

Hjärtligt tack till alla fina männickor i mitt liv!

Ps: Klänningen verkade ha mitt namn över hela sig för den satt perfekt. I loved it!

Saturday, September 26, 2009

Vill du eller måste du?

Ibland är livet bra underligt. Hur hinner vi med allt vi ska/måste göra? Eller borde jag skriva vill göra? För det är väl ändå inte riktigt samma sak det där med vad man förväntas och vad man själv vill?

Vill t.ex. gärna skriva mer regelbundet här men märker att tiden inte alltid är på min sida. På jobbet har det varit rätt intensivt för egen del. Parallellt med skattegruppens arbete har jag också varit med och bantat ner regeringens höstbudget från 7 kilo till några få gram i form av debattartiklar, argumentationsunderlag och typ fakta i fickformat.

Har inga kloka svar på frågorna ovan att dela med mig av just nu. Även schemat för dagen är tight. Ska först hjälpa mor min lite nu med maten. För att jag vill, inte för att jag måste. Det är nämligen rätt hedrande i sig att få hjälpa kvinnan som näst intill aldrig ber om hjälp. Sen blir det en snabb make-over inför dagens higlight: min kusins bröllop.

Idag är det glädjens dag!

Ps. Håll tummarna för att min fina klänning passar. Försöker nämligen upprätthålla min kaos-tradition genom att inte prova klänningen ordentligt i god tid (som vettiga människor gör så de kan lämna in den för ev justeringar) innan jag ska bära den.

Återkommer med funderingar kring frågorna ovan :)

Friday, September 11, 2009

Dagens klokskap

Min kloka mamma brukar säga (fritt översatt från arabiska) att:"...fina människor tar liksom inte slut från världen".

Puhhh, tur är väl det säger jag!

Tuesday, September 01, 2009

Olika sätt att jobba

Facineras över hur vissa lyckas glida på bananskal (= andra) och samtidigt också få äran utan att bli ifrågasatta what so ever. Märkligt!

Tillbaks till verkligheten

Har en fantastisk sommarledighet bakom mig. Även om det regnade mestadels under min tid i Sverige så har jag ett brett leende på läpparna när jag tänker på sommaren 09.

Förutom att sova ut och sova när jag kände för det (älskar att sova) blev det många roliga fester, kära återseenden och minnen med barndomsvänner, nya bekantskaper, samt oförglömliga stunder med min familj.

Jag har också äntligen dammat av min gamla gitarr som sen jag köpte den för över 10 år sedan i princip förblivit ospelad. Har nu börjat lära mig några ackord och också övat upp mina tecknartalanger.

Tiden i södra Frankrike bjöd däremot på massa sol, vänskap, lite bad, en svensk möhippa, en indisk/arameisk hennafest samt ett megainternationellt bröllop. Allt gick hur bra som helst och bara att få se kärleken mellan brudparet var värt allt.

Nu så är jag tillbaks i mitt arbetsrum och inser att jag bara måste hänga upp något uppiggande på mina vita tråkiga väggar. Tips på inspirerande tavlor tas gärna emot.