Fördel Borg

Stolt och leendes glider han fram. När motståndaren kontrar med foul play vrider han på sig för att sen elegant och slagkraftigt slå sin raka forhand. Inte med en rund gul sak.

Utan med hjälp av innehållet i den tjocka, rektangulära boken som denna gång kom i min favorit färg blått och med ett snöre runt.

Och nej, det är inte Björn jag talar om, utan vår alldeles lysande finansminister Anders.

Idag gav han en siffernörd som mig en oförglömlig presentation av budgeten. Även Maud var i sitt ess idag!

Tänk att jobba än närmare någon av dessa två någon gång. Don’t get me wrong, I love my job - men då skulle jag skutta till det varje dag.

Jobb, Framtid & Välfärd

Budgetdebatten har pågått för fullt i kammaren. Jag ville mobilblogga live därifrån och skicka med en bild på finansministern i talarstolen. Som ni märker så lyckades jag inte lösa det tekniskt. Får lägga upp bilden senare.

Vad innebär då denna budget om man ger sig på att urskilja alla siffror och fakta som Anders Borg mfl. tog upp? Jo, t.ex. får en ung arbetare i Lidköping som tjänar runt 19 000:- nu ca.
1 100 kr kvar i plånboken varje månad. Detta kan han/hon köpa minst 40 Cafe latte för på ett av stans mysiga fik eller kanske lägga undan en slant till en semesterresa. Mer i plånboken ger helt enkelt ökad frihet, trygghet och fler möjligheter.

Jag kan fortsätta i det oändliga då denna budget innehåller hur många fantastiska satsningar som helst som kan sammanfattas med följande tre inriktningar; stärkt välfärd, jobb & företagande, samt ett robustare Sverige framöver. För nöjes skull har jag skrivit ihop några gripbara exempel längre ner.

Det har varit en spännande process med årets höstbudget. Tillsammans med allianskollegorna har vi brutit ner innebörden av regeringens olika satsningar till lokala nivåer, med tillhörande analys av reformernas nyttoeffekter för både privatekonomin och näringslivet som samhället i stort. Ett hästjobb utan dess like med andra ord. Tackar kollegorna i alliansen för det goda, givande och roliga samarbetet.

Även på riksdagskansliet har vi slagit våra kloka huvuden ihop för att bistå våra ledamöter med att konkretisera vad de olika satsningarna innebär i respektive distrikt.

För min del blev det inte sovdags förrän halv 1 inatt då jag väcktes av en orolig ledamot runt midnatt som undrade vart dennes material tagit vägen. Helt förståligt att förvirring uppstått då det blivit en kommunikationsmiss tidigare. Allt löste sig och arbetet som lagts ner har varit uppskattat, av så vitt jag vet alla som fått del av det. Det är gött!

Här kommer de utlovade exemplen:

• Sverige ska bli det nya matlandet i Europa brukar jordbruksministern säga. Nu ökar satsningen på småskalig livsmedelsproduktion vilket är viktigt i Skaraborgsbygden. Jag tänker på exempelvis vårt mejeri i Falköping samt de olika lokala gårdars verksamhet.
  


• De olika företagssatsningarna frigör ekonomiskt kapital. Detta ger pengar över att använda i utvecklingen av ekologisk produktion för att stärka och skydda vår miljö. Det ger också pengar över att t.ex. nyanställa.
  


• Sänkningen i arbetsgivararvgiften är starkt efterlängtad av näringslivet. Den är inte så stor som jag hade önskat men i rätt riktning och jag har tillit till näringsministern om att hon fortsätter sitt hårda arbete för att denna procentsats höjs än mer när möjliget ges. Denna satsning kommer även våra kommuner & landsting till del. I Västra Götaland sänks kostnaderna i och med detta med hela 160 miljoner kronor. Det är sjukt mycket pengar som kan investeras i än bättre sjukvård. Lidköpings kommun sparar över 8.5 miljoner kronor i sänkta kostnader vilket t.ex. kan ge mer än ca 43 200 nya matteböcker till dess mellanstadielever.
  


• Nu satsas det också på pensionärerna vilket är extra glädjande. Ambitionen att göra detta har funnits hela tiden och nu har reformutrymmet tillåtit att även denna grupp får mer pengar över.

Långt ifrån alla reformer är uppräknade här och vill du veta mer om hur regeringen rustar upp landet kan du gå in och kika här eller här.

Imorn öppnar Riksdagen

Ja, imorn öppnar alltså Riksdagen igen och det formella arbetet kommer att ta fart.

Det är andra året i rad som jag finns med på plats i huset. Förra året ärades jag med en inbjudan att delta i hela denna högtidliga ceremoni; med start i Storkyrkan för en inledande gudstjänst, vidare till regeringsförklaringen och kungens officiella öppnande av Riksdagen, sen lite buffé och mingel för att avsluta fabulöst med lite opera i kungligt sällskap.

Det sistnämnda var inte helt överraskande inte riktigt min grej så efter första akten beslutade jag mig för att avrunda dagen när allt fortfarande kändes på topp. Jag hade haft en magnifik dag vars minne jag inte ville fördärva med en för mig segdragen föreställning. Kan berätta att jag tyckte mig se Ers Majestät nicka till lite under föreställningen så det kanske inte bara var jag som var trött mot slutet.

Jag kan fortfarande nästan ta på den obeskrivliga känslan av att få vara med om något så stort som firandet av starten av ett lands parlamentariska arbete.

För mig som inte är född här och som har fått ett nytt hemland, vilket jag nu också i mitt arbete tjänar, är detta självklart en extra minnesvärd och lite smått helig dag. Så jag är helt klart exalterad just nu och ser fram emot morgondagen med regeringsförklaring och allt som hör till.

Inget särskilt

Det var rätt komiskt att i måndags komma tillbaka till arbetet på vårt riksdagskansli efter 6 veckors semester. En minut hann knappt gå från det att jag kom in på mitt arbetsrum förrän telefonen ringde och vips så var allt i full gång.

Mailboxen höll på att sprängas. Kan säga att på så många veckor lyckades mer än 3 0000 skräpmail lura sig in i mitt system. Då kan ni räkna ut hur många riktiga mail som fanns att besvara, sortera , läsa, och agera kring. Jag slängdes också rakt in i pågående budgetarbete och det nu intensiva skede i vår skattegrupps process.

Kunde med ett leende på läpparna konstatera att allt var sig likt med andra ord.

Nu var det ju tur för mig att jag spenderade de senaste veckor med att hålla igång och arbeta, om än med helt andra arbetsuppgifter. Annars hade denna arbetsvecka lätt kunnat kännas för överväldigande.

Jag saknar den senaste tiden i Västsverige, framförallt mitt älskade Lidköping. Vilket enkelt liv, och enkla, härliga “fölk”, go dialekt. Och vilken underbar känsla att vara med familjen under längre tid. Hann med mycket sköj, en hel del arbete, besök från min kära amerikanska värdfamilj, och alldeles för många bröllop och tillställningar.

Nu är det dock gött att var tillbaks i storstan och fortsätta resan med att arbeta för ett bättre Sverige.

Idag hade jag tänkt att ta tag i några av de saker som jag inte hann med under förra veckan för att komma ikapp, men så insåg jag att arbetet aldrig tar slut och att jag behöver vila. Så nu ska jag istället göra ingenting särskilt och bara hänga med mig själv. Har inte haft många egna stunder de senaste veckorna så idag vill jag bara vara.

Vad jag ska göra vet jag inte och det är lite det som är charmen med min egen dag. Älskar att bara strosa runt och se vart jag hamnar. Kanske fortsätter jag slagga i soffan framför rutan och kommer inte ens utanför dörren. Kan vara riktigt skönt det med. Får se hur det slutar.

En bloggande Flanking

Jag brukar försöka läsa en del favorit bloggar någorlunda kontinuerligt och under min skanning av bloggvärlden sprang jag på en välkommen överraskning. Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking har fattat pennan och bjuder nu på intressant läsning.

En ny blogg att lägga till på favoritlistan med andra ord.

Förpackat i det dunkla

11 september 2001, eller det mer globalt kända formatet 9/11 på detta datum, har etsat sig fast i mitt minne och lämnat ett mörkt avtryck.

Medan jag försöker skriva detta så stannar jag upp många gånger då jag tappar fokus. Har också svårt att finna de rätta orden som beskriver bara en bråkdel av de känslor som väller inom mig när jag åter låter mina tankar fara till denna tragiska dag för 7 år sedan. Det är helt enkelt en svår dag att tänka på. Jag ryser än i dag när jag ser bilder på planen som flyger in i Twin Towers.

Jag som knappt kommer ihåg vad jag gjorde igår minns det mesta av det som jag var med om den dagen. I alla fall fram till dess att jag nåddes av beskedet om terrorattentatet. Efter det är mitt minne diffust. Så är det nog för flertalet av oss.

Själva beskedet nådde mig när jag satt och pluggade för fullt på biblioteket i Handelshögskolan i Jönköping. Jag hade ironiskt nog också precis innan avslutat ett telefonsamtal om att säga upp mitt hyreskontrakt då jag hade planer på att studera ett halvår utomlands under våren 2002 i, ja just det: USA.

Förutom sorgen över alla som omkom och drabbades av attackerna, fylldes jag av enorm skräck och panikångest över att flytta, om än temporärt, till USA. Så jag planerade om, ordnade så jag kunde behålla min studentlägenhet, och hade i princip bestämt mig för att inte alls åka längre.

Tack vare mina kloka föräldrar tänkte jag om igen. Bara några veckor innan jag skulle infinna mig på universitet i USA tog jag mig i kragen, slängde bort rädslan, bokade min biljett och resten är historia.

Idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag, märkligt nog till mångas förtret, ändå åkte då jag utan att överdriva kan säga att min tid i USA på många sätt var bland den bästa jag upplevt i mitt liv så här långt.

Men den 11:e september förknippas tyvärr inte enbart med terrorattentaten utan denna sifferkombination några år senare förblir dagen då det hemska mordet på Anna Lindh inträffar.

Idag går mina tankar till alla 11:e september offer och deras nära och kära.

Tänk vilka fantastiska liv de hade kunnat leva idag, vilka härliga stunder de hade kunnat dela med sina barn, föräldrar, makar, vänner m.m. och vilka minne de hade kunnas skapa tillsammans. Tänk allt gott de hade kunnat åstadkomma för sitt land och sin omvärld. Tänk bara på alla insatser som Anna Lindh gjorde för Sverige.

Tänk om vi hade mindre av de onda och mer av de goda krafter, då kanske vi i framtiden inte ser sådana våldsdåd.