Borgfred?

Sen tidigare vet vi att oppositionen i princip avvisat borgfred under det svenska ordförandeskapet. Imorse gjorde Marita Ullvskog klart för svenska folket att den linjen kommer att hållas när hon vänder sig emot regeringens budgetdisciplin.

Oklokt, och oansvarigt, att inte vilja lägga ner inrikesstridsyxan under kommande halvår och istället fokusera på att tillsammans ro i land viktiga överenskommelser som exempelvis det liggande klimatavtalet.

EU-minister Cecilia Malmström skriver följande på sin blogg:

"...istället för att stödja arbetet med att ro i hamn ett globalt klimatavtal hotar socialdemokraterna med att blåsa till strid om den svenska arbetsrätten på EU-nivå. Det riskerar att bli kontraproduktivt."

Jag håller med henne.

Inrikesfrågor som arbetsrätt kommer vara icke mindre viktiga, men just nu tror jag vi är förtjänta av att fokusera om och enas som nation. Med det sagt behöver man inte bli nickedocka, nej det är inte det jag försöker säga. Men jag tycker ändå inte att man behöver blåsa eld i inrikes strider som ändå inte blir, realistiskt sett, lösta under kommande månader.

Vi har ju sett hur det gick för den tjeckiska regeringen som bl.a. saknade stöd från den politiska oppositionen på hemmaplan. Malmström citerar Göran Persson ur hans bok "Min väg, mina val" som höll i ordförandeklubban sist Sverige hade en framträdande roll som denna inom unionen.

Så här beskriver han hur oppositionen slöt upp bakom ansträngningarna att göra ett bra svenskt ordförandeskap:

”Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång”.

Ja, kan borgarna hålla borgfred, kanske Mona Sahlin och övriga kan tänka om och måna mer om att se på Sveriges roll ur ett helhetsperspektiv. Först då kan jag börja tro på att även de rödgröna värnar Sverige som nation och dess framgångar över sina egna intressen.

Grattis "lillstora" Sverige

Idag ræcks EU-klubban øver till vårt lilla land som kommer att ha mkt stort inflytande inom det europeiska samarbetet. Jag ser fram emot att følja regeringens arbete och hoppas på smarta och framgångsrika løsningar framførallt vad gæller Europas klimat samt ekonomiska samarbete.

Almedalen i all æra men ni kan ju tænka er vart jag helst vill befinna mig just nu. Kan inte heller sticka under stol med att jag vill omsætta min kompetens och erfarenheter under det svenska ordførandeskapet! Vem vet, allt ær ju møjligt som jag brukar sæga.

Mer om ordførandeskapet finns hær, hær och på regeringens egen sida.

Far, far away...

Inte förvånad över att det är så få svenskar som är insatta i vad som händer inom den europeiska unionen, eller när val av svenska representanter till Europaparlamentet sker (btw; i år infaller det den 7/6).

Att tro att politiken som händer någonstans där ute i Europa inte påverkar oss här hemma är som att lura sig själv till att tro att light produkter håller en slimmad. Typ.

Själv kan inte jag heller all politik som bedrivs på EU nivå på mina fem. Det är däremot viktigt att försöka skapa sig en bild över vad som händer och sätta sig in mer i frågorna som bedrivs utanför våra gränser och som får inverkan inom de.

Experter finns det redan många av. Så jag efterlyser inte att svenska folket ska bli sakkunniga i EU-frågor. Däremot vore det önskvärt att intresset och suget att lära sig mer ökar. Speciellt i ett informationssamhälle som vårt, där var och en av oss lätt kan få tillgång till kunskapen vi efterfrågar. Sen kan man alltid dra sitt strå till stacken genom att använda sin rösträtt.

Annars blir det lätt som så att man blir tagen i sängen av alla nya regleringar. Missnöjet sprider sig och det mesta kokar ner i ett tröttsamt klagorus.