Ett nej tack är alltid ett nej - borgerliga poltiker står på sig mot FRA-lagen

Per Ankersjö med flera har under lång tid kämpat för att få rikspolitiker att inse allvaret med att rösta igenom FRA-lagen i sin nuvarande konstellation. Till viss mån har man lyssnat och en del ledamöter kämpade, som jag tidigare skrivit om, in i det sista med att förbättra liggande proposition.

Ursprungsversionen av FRA-lagen + de nya förbättringarna är dessvärre inte tillräckligt för att lösa och tillfredsställa ekvationen om vårt berättigade integritetsbehov. Därför är jag glad över att rösterna som höjdes innan voteringen inte har tystnat, även om en hel del hade behövt gå en kurs i hur man artikulerar sig på ett civiliserat och värdigt sätt.

Vi lever i ett samhälle som i alla fall på ytan och en bra bit in i dess kärna utgörs av en fungerande demokratisk apparat. Till skillnad från förr i tiden har vi numera, tack vare Internets frammarsch, många nya verktyg att ta till för att göra vår röst hörd.

Jag citerar gärna Per Ankersjö m.fl. klockrena beskrivning i dagens DN-debatt av problematiken som lett till all denna uppstådelse :

"Alla förstår att lagens syfte är bra. Det är utformningen det är fel på."

De skriver också:

"Det är inga fel på motiven, vi ställer helhjärtat upp på målet att kartlägga och förebygga olika typer av hot mot Sverige och svenskar i utlandet. Det avgörande är att man frångår den viktiga rättssäkerhetsprincipen att enbart brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetsinskränkningar av staten."

Jag är glad över den kämparanda som borgerliga politiker visar genom att inte ge upp utan nu också starta ett gemensamt nätverk; Borgerligt nätverk mot FRA-lagen. Dessa tappra individer står på sig och kämpar för sina medmänniskors, din och min, rätt till en privatsfär. All heder åt er!

Politiskt självmål?

Ska det klassas som modigt att avgå från sitt förtroendeuppdrag så fort en fråga är besvärlig att hantera?

Är det inte snarare tvärtom modigt att våga smutsa ner sina fingrar, vrida och vända på alla stenar, och stå på sig tills man får in så många viktiga värden som gör ett liggande lagförslag sväljbart?

Undrar bara med tanke på Hanne Kjöllers ledare .

Johan Norberg skriver ett par tänkvärda rader på sin blogg. Per Ankersjö bjuder in till dialog, och Annie och Fredricks eftertankar finns att läsa på deras respektive bloggar.

the FRA story goes on and on

En mycket skicklig och läsvärd ledarskribent har lyckats skildra debatten och allt runt FRA såsom jag själv upplevt det från i princip front row. Tack Marie!

Passar också på att önska alla en Glad Midsommar!

Annie och Fredrick

Vänner i vått och torrt brukar det heta. Sanna vänner står stadigt bredvid en både vid framgångar men också när det blåser kallt. Oavsett vad jag känner för lagen om signalspaning så vill jag gärna fortsätta känna de, till skillnad från andra so called friends, som tydligen ”sagt upp sin vänskap”.

Att inte hålla med är en sak. Att ta till märkliga personangrepp med inslag av hätska ord är en helt annan historia. En oacceptabel sådan i en demokratisk debatt värt sitt namn. Jag har stor respekt för de flesta synpunkter och för det enorma engagemanget. Och jag har förståelse för alla som känner sig missnöjda med gårdagens utfall. MEN det är ändå INTE OK att hålla debatten på en så låg nivå som många visat prov på de senaste intensiva dagar.

Samtidigt vill jag här också passa på att säga till alla er som deklarerar att ni inte vill rösta på en ledamot pga. missnöje: FINE, det är er demokratiska rättighet att välja vem ni vill ge er röst. Men håll er till det konstaterandet och fortsätt inte ert raljerande med omogna, hotfulla som ovärdiga personangrepp! Ni äger inte ledamoten bara för att ni en gång har givit denne er röst. Det är värt att komma ihåg tycker jag!

Jag har nu känt både Annie och Fredrick under lång tid. Min respekt för deras insatser varje dag i den svenska politiken är hög. Jag är både imponerad som stolt över hur båda trots sin ringa ålder besitter en enorm kompetens och så många gånger vågat utmana andra samt försvara sig i olika frågor.

Hur kommer det sig att de flesta ger sig på just dessa två? Det finns fler ledamöter i Sveriges riksdag som hade kunnat agera men som istället exempelvis valde att inte lyfta på fingret mer än för att kunna trycka på avstå knappen!

Under de senaste dygnen har jag följt båda på nära håll och fått se hur de har kämpat för sin övertygelse, visat på styrka, uthållighet, mod och handlingskraft i sin kamp för att stärka den personliga integriteten.

Jag har tyvärr också fått se deras vånda och hur dåligt de har mått. Framförallt hur de har försökt hålla huvudet ovanför vattenytan när alla hätska kommentarer försöker dränka de. Det gör ont i mig att se att så många nu försöker smula sönder de.

Annie och Fredrick; vi är flera, flera, flera och säkert än fler som är otroligt imponerade över er insats.

FRA

Just nu pågår den spännande debatten i riksdagen kring omstridda FRA.

Imorgon röstas lagförslaget kanske igenom, kanske inte. Ett som är säkert är att en stark opinion väckts mot lagförslaget. Det är rätt mäktigt att se vilken kraft framförallt bloggsfären har.

Ledamöter har fått väga för och nackdelar med förslaget flertalet extra varv, och jag känner starkt med framförallt Annie och Fredrick som nu står inför ett svårt val.