Denna helg har varit insiktsfull. Har tagit mig gott om tid att reflektera över mitt liv så här långt och också över hur jag vill att min framtid ska se ut. Är inte helt på det klara än över den senare biten. Å andra sidan hoppas jag att jag har gott om tid att hitta rätt och leva just det fantastiska liv jag är ämmad att njuta av.
Under tiden har jag lovat mig själv att öka min tacksamhetsgrad. Count your blessings sjunger Pink i låten Who knew och det är precis det jag vill försöka göra än mer i dagligdags.
Förutom min tacksamhet över alla fina människor jag omges av, alla upplevelser, framgångar, min tro, min hälsa, mina kunskaper och erfarenheter så här långt, är jag konstigt nog äntligen på riktigt tacksam över alla motgångar jag stött på. Äntligen har jag insett att dessa har stärkt mig och varit med och format den person jag är idag. Tro mig, man kan bli mer än smått konfunderad över vilka lärdomar man kommer ut med efter tuffa perioder i livet.
Alla helgona firades i helgen och jag har ägnat mina tankar och mycket kärlek till de mina som gått bort genom åren. Jag är lycklig och tacksam över den tid vi fick tillsammans. Jag saknar er! Må alla som lämnat jorden vila i frid.
Idag fick jag frågan om vad jag skulle göra om detta var den sista dagen i mitt liv. Vad vet jag inte än, men vilka jag skulle vilja spendera den dagen med råder däremot ingen tvekan om. Vad skulle du vilja göra? Detta tål att funderas över.
Framförallt är det klokt att inte ta våra dagar för givna, vare sig de bra eller dåliga. Ingen av oss är ju garanterad morgondagen, eller hur? Jag vet att det inte direkt är peace of cake det där med att omfamna och glädjas åt varje dag och varje stund med allt vad det innebär i vår vardag. Men det är väl värt ett försök tycker jag!
Avslutningsvis passar denna kloka devis in som jag ler åt varje gång den kommer fram mot slutet av ett avsnitt av tv serien Andra Avenyn: Glöm dina bekymmer - imorgon kommer nya.
Sunday, November 02, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment