Sänkt skatt får fart på ekonomin

Alliansregeringens skattesänkningar har fått fart på ekonomin. Detta slår Statliga Konjunkturinstitutet fast. Jag blir inte förvånad över skattesänkningarnas positiva inverkan på ekonomin.

Ser fram emot fler sunda och ansvarsfullt genomförda skatteförändringar.

Helst i linje med det som vi i Centerpartiets skattegrupp föreslagit. För företagens, jobbens, miljöns och också välfärdens skull. Men även för din och min plånboks skull.

Dags att bege mig ut i det vackra vinterlandskapet och slänga mig rakt in i julruschen.

Tack regeringen för att jag under året har fått tillbaka av mina egna hårt intjänade pengar genom jobbskatteavdraget. Dessa kan jag köpa familjens julklappar för.

Tunga men roliga bollar i luften

Under en lång tid nu har jag haft många tunga men roliga bollar i luften samtidigt.

Parallellt med att vara både processledare och politisk sakkunnig i skattegruppen har jag som ni vet bl.a. jobbat med olika budgetprocesser. Naturligtvis kvarstår den dagliga verksamheten när t.ex. ledamöter och övriga efterfrågar min sakkunskap i samhällsekonomiska frågor.

Först ut denna höst var alliansregeringens budget. En härlighet på ca 7 kilo bra politik.

I skrivande stund jobbar jag tillsammans med suveräna kollegor inom alliansen med att analysera oppositionens skuggbudgetar. Vi har utfört omfattande beräkningar och skriver nu en alliansgemensam rapport. Har föresten bilder från veckans presskonferenser som jag ska försöka ladda upp i nästa vecka.

Samtidigt skiver jag för fullaste livet nu äntligen på skattegruppens slutrapport. Massa kunskap, tankar, analyser, politiska förslag och ideologisk magkänsla ska nu kokas ner till några få sidor.

Det är inte lätt att vara mig just nu. Samtidigt är det underbart att vara mig just nu. Men vet ni, det kommer att bli ännu underbarare att vara mig efter nästa vecka. Trycket på mig har då lättat något i och med att budgetarbetet för denna omgång avslutas :)

Trevlig helg!

Alliansnålen spräcker den rödgröna budgetballongen

Jag är så taggad. Väntar och längtar efter att slå hål på myterna som oppositionen spottar ur sig konstant.

Alldeles snart hålls det tre presskonferenser under hela förmiddagen i Riksdagens presscenter. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska var och en presentera hur respektive parti har tänkt sig styra landet om de hade suttit vid makten.

Notera att de ska presentera sina förslag separat. Notera också att deras politik i många viktiga frågor såsom skatter, arbetsmarknadspolitik, företagande och miljö fortfarande, med mindre än ett år kvar till valet, skiljer sig åt markant.

Längtar efter att få analysera deras budgetmotioner och tillsammans med kollegor inom alliansen räkna på effekterna av deras splittrade förslag. Utifrån erfarenheter vet vi att deras splittring sannerligen inte bjuder på någon enkel mattematik.

Men vi ska ge järnet för att än en gång lösa denna komplicerade ekvation. Det är viktigt att våra riksdagsledamöter sakligt kan berätta för svenska folket vad de har för regeringsalternativ framför sig.

Alliansen delar med sig av makten

Framgångskonceptet i min hemregion Västra Götaland permanentas till mångas glädje.

Makten flyttar i sann centerpartistisk anda längre ner på skalan, vilket är en demokratisk seger. Det är också en seger för vårt parti som länge drivit frågan om mer lokalt självstyre. Och en seger för alliansregeringen som visat sig än en gång stå stark, trots att man gick in i denna fråga med motstridiga uppfattningar.

Bl.a. har man nu kommit överens om att det ska finnas tre nivåer med beskattningsrätt; stat, region och kommun. Detta underlättar regionalt utvecklingsansvar som nu också följer i och med överenskommelsen.

Tycker att det är sunt och ansvarsfullt av alliansregeringen att man också är bestämd över att inte rita om Sveriges karta med några snabba penseldrag, utan att låta denna process få ta den tid den förtjänar och kräver.

Förvirrat

Efter ett antal svischande med svängdörren fram och tillbaka har nu Mona Sahlin, inte helt förvånande, ”bestämt” sig för att göra en "copy cat". Hon kommer att ingå i någon slags koalition med två partier som är både rätt långt ifrån varandra och också från sossarna själva. Är det ansvarsfullt? Knappast. Populistiskt då? Ja det kan man tycka. Ett desperat försök att komma till makten? Ja, det är solklart för mig.

Sahlin förebereder sig redan ohämmad, och på ett relativt osvenskt sätt när hon ogenerat deklarerar att en ev. statsministerpost är hennes. I detta får hon visserligen cred av mig för att hon vågar säga vad hon är ute efter.

Frågan är däremot bara om vi vill ha en statsminister som har noll koll på ekonomin, slänger konstant ur sig begrepp som orättvist utan att på ett trovärdigt sätt fylla termen med substans. Hur många är det som har glömt den orättvisa hon och hennes parti skapade när de ställde människor utanför en dräglig vardag med eget arbete för att istället passiviseras? Om det är vad Sahlin definierar som rättvisa är det djupt bekymmersamt.

Allra viktigast att fundera över är om svenska folket vill ha en regering som leker high chaparall inom i princip samtliga politiska områden vilket äventyrar trovärdigheten för landsstyre, politiker i allmänhet, samt samhällsutvecklingen?

Det som kan vara någotsånär bra med detta är att Alliansregeringen förhoppningsvis får en alternativ regering, hur osammanhängande och oseriös den än må bli/vara, att förhålla sig till och diskutera politik med. Dagens, morgondagens samt dess alternativ.

Lycka till Mona Sahlin. Ser fram emot de förslag som era arbetsgrupper kommer att ”enas” om.

Avslutar med berättigade funderingar hos SvD’s ledarredaktion:

"Vilka frågor ska v-statsråden få ansvar för om det skulle bli maktskifte? Blir
det försvaret? Eller rättsfrågorna? Eller skolan? Ska det rentav bli statens
finanser och skatterna? För det verkar besvärligt för s att ge
utrikesdepartementet till ett parti som bara häromdagen gav tydligt besked om
att Sverige bör lämna EU-samarbetet."

Sveriges budget...

...i min hand.

Imorgon presenterar regeringen vårbudgeten för svenska folket. Redan i eftermiddags fick jag hämta den på finansdepartementet tillsammans med en kollega. Det är nu min fjärde budgetprocess sen jag började min tjänst på Centerpartiets Riksdagskansli.

Vem kunde under tiden jag hängde över mina många, tjocka böcker (på engelska dessutom!) inom nationalekonomi och försökte knäcka alla långa, outhärdliga, men också spännande ekvationer, att jag skulle få hålla en sådan härlighet som denna i min hand?

Visserligen är denna vårbudget mer av en tilläggsbudget till höstbudgeten som bestod av hela 7 kilo finans- och skattepolitik med tillhörande tabellverk, siffror och grafer. Häftigt är det i alla fall.

Ni hör ju hur detta är en nationalekonoms heta dröm. Nu ser jag fram emot morgondagens budgetdebatter i kammaren.