Twitter mysteriet

Att kunna twittra är bra. Det har jag redan konstaterat då jag försöker uppdatera bloggen med korta, främst arbetsrelaterade, reflektioner som ni kan följa via mitt twitter fönster i högerspalten. 

Däremot blir jag ibland fundersam när jag får ett mail om att någon aktivt valt att följa mitt twittrande via deras egen profil. 

Det som får mig att haja till är att det oftast handlar om för mig helt obekanta personer. Min gissning är också att en del av de inte är politiskt aktiva/intresserade eller verkar röra sig inom de kretsar och intresseområden som jag skriver om. 

Visserligen följer vissa mig som jag inte heller känner, men som jag vet rör sig inom/kring "politruckvärlden" på ngt sätt och då kan jag mer förstå deras intresse.  

En del av mina twitterföljeslagare verkar inte ens bosatta i Sverige. Då jag knappt kan kalla mig jätteaktiv på twitter, samt enbart skriver på svenska, och inte så personligt till skillnad från mitt språkbruk på t.ex. Facebook, blir det än mer lustigt. 

Massa frågor dyker upp i mitt huvud som: Vilka är dessa personer? Varför vill de följa mina statusuppdateringar? Hur hittar de just till mig? 

Visserligen har jag själv valt att följa vissa personer som kanske inte vet ett smack om vem jag är. Det är politiskt aktiva, mediefolk eller på annat sätt personer/organisationer intressanta för mig att följa utifrån min proffession. Utöver det har jag för skojs skull lagt till en och annan internationell kändis jag gillar såsom Pink. Men that's it. 

I dagens inbox hade jag det absolut intressantaste mailet om vem som följer mig på Twitter; självaste Wall Street Source News! Än en gång; hur hittade de mig och varför vill de följa just mig?

Nog för att jag är nationalekonom och kanske skriver ngt kort om samhällsekonomin ngn gng, men vet de på Wall Street detta och i så fall hur?  Visst börjar man också undra lite över hur snabbt världen har krympt? 

Uppfatta mig rätt, jag tycker det är delvis häftigt och så, men kan inte låta bli att fundera. Jag menar heller inte att man absolut måste följa ngn som rör sig inom samma intresseområden. Även om det för mig verkar vara det mest logiska. Sen kan jag förstå att vi alla har twitter av olika anledningar och i olika syften, varför twitterbeteendet kanske skiljer sig åt. 

Men om ngn kan förklara mer om logiken bakom hur man addar folk och vilka man väljer att följa utifrån mina frågetecken ovan så hör gärna av er.

Hakuna Matata

Vet ej exakt vart jag hittat följande. Tycker det är tänkvärda ord att ta till sig och dela med sig av, så här kommer dagens "klokskap". På english dock:

"Worry is a total waste of time. It doesn't change anything..all it does is taint your mind and steals your joy"

Kunde inte sagt det bättre!

Skattefritt - tack

Idag är det den skattefria dagen vilken i år infaller två veckor tidigare tack vare Alliansens skattepolitik. Klart värt att firas. Hurra!

Sommar - då stänger anorexiklinikerna

Skulle hålla mig ngt sånär borta från både blogg, twitter och facebook (FB) under semestern men det gick ju lite som ni märker....Hursomhelst, via min vän Magnus Anderssons länk på FB hittade jag ngt intressant och upprörande på samma gång. 

Ska man skratta eller gråta? Är det inte ändå just inför och under badsäsongen som de flesta kroppsnojor förstärks och i värsta fall leder till olika ätstörningar? 

I övrigt har jag det gött på min "ledighet". Är snart klar med rapporterna jag skriver på och har hunnit med fantastiskt 30-års firande av underbara barndomsvännen, sova ut, äta lyxfrukost bestående av smarrig mandelkaka med grädde och sylt. Är annars ingen frukostätare - så länge jag får i mig mitt kaffe är jag nöjd. 

I dagarna ska jag hjälpa till att måla om en annan barndomsväns nya lägenhet. Tror inte att hon riktigt vet vad hon gett sig in i när hon frågade om jag kan spackla på lite färg på hennes väggar. Vi får se hur det slutar....

Svensk goding upphittad i Toronto

Denna coola bil chillade på ännu coolare Kingstreet i Toronto när mina vänner strosade runt där i min gamla hemstad.

Uppskattar att de tog bilden och skickade över till mig, just for fun. Thanks guys!

Knådat surdegar och rensat ur

Snart fått iväg alla surdegar som legat på mitt bord senaste veckor. Brukar vara bra på att inte samla på mig sådanna men med en Europa parlamentsvalrörelse och partistämma mitt i den dagliga verksamheten är det svårt att undvika att högar skapas av uppgifter som inte kan få min momentana uppmärksamhet. Bara denna hög ovan kvar att gå igenom och sortera.

Mellan varven har jag också passat på rensa för att slänga, slänga, slänga. Jag lär mig nu att slänga allt som jag tror jag "behöver" och /"kommer läsa ngn gång när jag får tid över" (ngn som känner igen sig?!)...yeah right, som om det kommer att hända.

Över ett års samlande (sen sist jag storrensade) krävde den stora soptunnan som jag fyllt ungefär till hälften.

Undrar hur många träd detta är? I vilket fall ser det riktigt fint ut inne på mitt arbetsrum...ser skrivbordet nu!

Snart går jag på semester. Gött! Nästan....arbetsnarkomanen i mig kan inte spara två rapporter till hösten som jag börjat på och gärna vill få iväg. Så lite jobb blir det allt i nästa vecka också men inte från riksdagshuset.

Kommer blogga sporadiskt under sommaren, bara så ni vet. Hoppas alla ni som läser har en fantastiskt varm, skön och ledig sommar!

Må gott,

Nermin

Åldern spelar ingen roll

Man behöver inte vara gammal för att vara klok...

Räknar ner

Jobbar tre dagar och sen är det dags för välbehövlig semester som ska tillbringas med familjen som jag har saknat enormt mycket.

Underbart!

Ska också bli skönt att komma bort från Stockholm ett tag och bara varva ner i stan som håller ngt lugnare tempo - milt uttryckt.

Borgfred?

Sen tidigare vet vi att oppositionen i princip avvisat borgfred under det svenska ordförandeskapet. Imorse gjorde Marita Ullvskog klart för svenska folket att den linjen kommer att hållas när hon vänder sig emot regeringens budgetdisciplin.

Oklokt, och oansvarigt, att inte vilja lägga ner inrikesstridsyxan under kommande halvår och istället fokusera på att tillsammans ro i land viktiga överenskommelser som exempelvis det liggande klimatavtalet.

EU-minister Cecilia Malmström skriver följande på sin blogg:

"...istället för att stödja arbetet med att ro i hamn ett globalt klimatavtal hotar socialdemokraterna med att blåsa till strid om den svenska arbetsrätten på EU-nivå. Det riskerar att bli kontraproduktivt."

Jag håller med henne.

Inrikesfrågor som arbetsrätt kommer vara icke mindre viktiga, men just nu tror jag vi är förtjänta av att fokusera om och enas som nation. Med det sagt behöver man inte bli nickedocka, nej det är inte det jag försöker säga. Men jag tycker ändå inte att man behöver blåsa eld i inrikes strider som ändå inte blir, realistiskt sett, lösta under kommande månader.

Vi har ju sett hur det gick för den tjeckiska regeringen som bl.a. saknade stöd från den politiska oppositionen på hemmaplan. Malmström citerar Göran Persson ur hans bok "Min väg, mina val" som höll i ordförandeklubban sist Sverige hade en framträdande roll som denna inom unionen.

Så här beskriver han hur oppositionen slöt upp bakom ansträngningarna att göra ett bra svenskt ordförandeskap:

”Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång”.

Ja, kan borgarna hålla borgfred, kanske Mona Sahlin och övriga kan tänka om och måna mer om att se på Sveriges roll ur ett helhetsperspektiv. Först då kan jag börja tro på att även de rödgröna värnar Sverige som nation och dess framgångar över sina egna intressen.

Gör slut med härskare!

I ung. samma anda som mitt föregående inlägg har Elisabeth Thand Ringqvist skrivit. Hon tar upp den vidriga realiteten som många, framförallt kvinnor, möter i form av trakasserier och olika sorters påhopp. Läs!

Precis som jag skrev tidigare; det ligger ett ansvar också hos den som blir utsatt att bryta sig loss ur härskares våld. Jag påstår inte att det är lätt. Jag påstår inte att man måste göra det ensam heller. Men det är viktigt att på något sätt indikera att ens människovärde kränks och att detta inte är i sin ordning.

Det jag inte skrev sist är att det också enligt mig finns ett ansvar hos den observerande omgivningen. Ta bort munkaveln och börja visa vad som är ok och vad som inte är det.

Damma av alla policys om jämställdhet, öppenhet och där mijlön påstås vilja och/vara fri från olika sorters trakasserier eller diskrimineringar osv. Börja istället tillämpa dessa, oftast välskrivna, dokument!

Högt i tak mätt med felaktiga mått

Jag äcklas av härskartekniker. Jag äcklas också av alla andra sätt att försöka trycka ner någon annan för egen vinnings skull, eller av andra anledningar som min hjärna och mitt hjärta inte kan förstå sig på. Hoppas innerligt att jag heller aldrig får den insikten!

Än mer äcklas jag av detta beteende när man samtidigt påstår sig stå för helt motsatta värderingar.

Lägg därtill att man schizofrent gör en ansats till att bli ubertrevlig när man väl uppnått sitt mål (tror att man: 1.gått ur mötet som vinnare + 2.knäckt motparten) så har jag redan spytt för längesen.

Skärpning till alla ynkliga personer som inte har vett nog att skaffa sig en dos självförtroende, självkänsla, socialkompetens och självinsikt.

Men. I och med att jag helst i största mån jag bara kan vare sig vill döma eller skuldbelägga andra säger också skärpning till den som blir utsatt för t.ex. härskarteknik: Dags att ställa sig upp nästa gång, ta mod till sig och direkt säga att man inte accepterar faul play!

Grattis Federer

Bild: msn

Såg själv ej finalen. Ett jättegrattis vill jag önska Federer som återigen skriver historia. Igår vann han Wimbledonfinalen mot Andy Roddick USA, efter fem tuffa set, 5-7, 7-6 (8-6), 7-6 (7-5), 3-6, 16-14. Med detta är Federer nu först med att vinna 15 grand slam-titlar! Atp-touren hyllar honom med den snygga bilden nedan.

Har ju tidigare skrivit om att jag blir alldeles avis av att se andra spela när jag själv inte kunnat vara ute på banan. Men det var inte därför jag missade matchen även om jag inte helt ansträngde mig för att kunna se den om man säger så.

Har förstått av en del att man utifrån mitt sätt att prata om tennis lätt kan tro att jag är superbra på det. Kan säga att jag inte är det, men jag suger kanske inte helt heller. För mig handlar det mer om att jag hittat en sport som jag älskar! Jag kan spela i timmar och helt glömma av både tid och rum.

Det om ngt säger väl en hel del om min passion för spelet.

Bilder

Älskar bilder. Framförallt över stadsmiljöer. Funderar starkt på att lära mig fota för det vore gött att bara strosa runt och knäppa av shyssta bilder på föremål, människor, arkitektur och naturen såsom mina ögon och sinnen uppfattar dessa.

Hittade dessa två bilder på nätet (fria för användning) som jag fastnade för. Snacka om kontraster.

Vy över romantiska Paris från Eifeltornet:

Indisk bakgård:

Sänkt lön

Läste precis att Brittish Telecommunications (BT) erbjuder sina anställda en 75% lönesänkning mot ett års ledighet.

Vet inte om jag tycker att lönesänkningar i utbyte mot ledighet är rätt väg att ta sig ur den ekonomiska krisen. Trots allt så påverkas ju ens A-kassenivå, framtida pension m,m. Men det kan vara ett alternativ till uppsägningar, precis som möjligheten till deltid under en tid och andra lösningar som poppar upp. Det jag tycker är bra är att det kan ges valmöjligheter för arbetstagaren att ta ställning till, innan denne ev. tvingas sägas upp.

Men just när det gäller att gå ner i lön förutsätter jag att ledningen på företag, t.ex. BT, som vill klara sig ur krisen utan att kicka folk, också justerar ner sna egna löner! Annars tappar man trovärdighet.

Maud Olofsson har mitt öra

Vaknat till liv och kollar runt nyhetsflödet från politikerveckan när jag gjorde en rolig och smått nördig upptäckt. Man kan se att Maud Olofsson har mitt intresserade öra bland all den där publiken under sitt Almedalstal.

5 i topp

Vilken vecka: intensiv, informativ, varm, rolig, samt intressant på olika sätt och vis. Men nu är jag helt slut. Landade igår förmiddag. Väl framme hemma la jag mitt huvud lite på kudden för att vila en pytteliten stund innan jag skulle fixa lunch. Vad hände sen? Jo, jag vaknade först i förmiddags efter ca 22 timmars sussande! Välbehövlig sömn med andra ord.

Jag har för enkelhetens skull försökt summera veckans jobb i Almedalen. Denna 5 i topp lista är vad jag landar i såhär smått nyvaken som jag fortfarande är:

1) Seminariehimlen
- Almedalen var som en gigantisk Gott&Blandat påse.

2) Nya vägar som korsas
- sociala varelser + solsken + gemensamma intressen = många intressanta samtal och möten

3) Captus folkets gästvänlighet
- delad glädje är dubbel glädje

4) "First lady" down to earth
- skönt att se att statsministerns fru rockade och var som vem som helst men utan att balla ur - me like a lot!

5) Tott hotel
- servicen, utsikten över havet, poolen samt den fantastiska strandpromenaden dit

Grattis "lillstora" Sverige

Idag ræcks EU-klubban øver till vårt lilla land som kommer att ha mkt stort inflytande inom det europeiska samarbetet. Jag ser fram emot att følja regeringens arbete och hoppas på smarta och framgångsrika løsningar framførallt vad gæller Europas klimat samt ekonomiska samarbete.

Almedalen i all æra men ni kan ju tænka er vart jag helst vill befinna mig just nu. Kan inte heller sticka under stol med att jag vill omsætta min kompetens och erfarenheter under det svenska ordførandeskapet! Vem vet, allt ær ju møjligt som jag brukar sæga.

Mer om ordførandeskapet finns hær, hær och på regeringens egen sida.

Politruck-kollo eller en annan variant av Hultsfred?

Japp, då var det dags för årets politikervecka i Almedalen. Har aldrig varit på Gotland tidigare. Enligt alla jag pratat med hitills har jag tydligen missat en riktig pärla, och en intressant politisk händelse. Vilken tur för mig att jag är med i år och får bilda mig min egen uppfattning.

Denna vecka kallas allt från polittruck-kollo till politikernas egen Hultsfred. Vilket som är det bara att ge sig iväg mot Almedalen snart för att jobba och hänga med bl.a. det politiska etablissemanget, media och näringslivet. Spännande.

I övrigt vill Riksdagen göra " En dag med Nermin". De skulle fått följa mig under valrörelsen när jag jobbade med media. Tyvärr kände jag att jag knappt hade tid att klia mig i huvudet, och än mindre att dokumentera min dag eller att ha någon som fotar mig konstant. Därför föreslog jag att de kan följa mig under en av Almedalsdagarna istället. Annars hade det varit riktigt kul att följa mig under en av de händelserika, roliga och tokiga EU-valsdagarna. Under min färjeresa till Gotland ska jag titta mer på programmet i Almedalen och välja den dag som verkar intressantast att dokumentera.

Ps. Jag kommer mest twittra så håll koll på fönstret i högerspalten om du vill få en inblick i vad som händer i Almedalen. Lyckas jag lösa de tekniska problem jag haft med att mobilblogga så kan en och annan längre post och i bästa fall en och annan bild dyka upp. Men ha inte allt för höga förhoppningar om det.

Därför är Abir Al-Sahlani mitt självklara val till Europaparlamentet

"Om du skär dig i fingret, blöder du då? "Om din granne skär sig i fingret, blöder inte han också då?" "Eh...jo, det är väl klart", svarade jag kaxigt och samtidigt osäkert på min kloka mammas fråga till mig för över 20 år sedan.

Episoden ovan hände när jag kom hem en gång full av fördomar och okunnskap. En nyfunnen vän ville leka med mig på gården. Sorgligt nog sprang jag istället hem för att söka min mammas råd då jag inte visste om jag borde leka med min nya kompis. Min osäkerhet härstammande ur det faktum att vi inte hade växt upp med samma trosuppfattning.

Observera att jag skriver växt upp med. Den religion man tillhör och kanske t.o.m. praktiserar (oavsett vad man tror på) har enligt mig många gånger varit något man fått med sig sen barnsben. För mig är det delvis så, samtidigt som min andlighet är ngt som jag tagit till mig helhjärtat. Jag har utvecklat min kristna tro till att passa min bild av världen jag lever i kontra hur jag vill leva i denna värld. Detta kan kanske bli ett eget blogginlägg en annan gång. Nu vill jag uppehålla mig vid varför min röst faller villkorslöst på Abir. Denna Abir som likt min vän från gården för många herrans år sedan har en annan trosuppfattning än mig.

Jag är evigt tacksam min familj, och framförallt min mamma, för alla kloka råd genom livet och fina värderingar de rustat mig med. Den dagen fick min mamma mig inse att vi alla är lika mycket värda, oavsett vad vi tror på, vart vi kommer ifrån, hur vi ser ut eller hur vi väljer att leva våra liv.

Idag är jag välsignad med vänner från hela världen, som har olika åsikter och trosuppfattningar. Vissa är homosexuella, andra inte. Vissa akademiker, andra inte. Vissa mkt äldre än mig, andra bra mkt yngre. Mångfalden har förgyllt mitt liv!

Idag vet jag vart min tillfälliga förvirring och ignorans i tidig ålder kom ifrån. Den har sitt ursprung i en kall historia som mitt folk, arameer, har fått uppleva som kristna minoriteter "levandes" i Mellanösternregionen. Den kommer också från det folkmord som skedde på oss och andra minoriteter under tidigt 1900-tal i Turkiet. De svårigheter vi mötte då, och som många fortfarande möter i de landområden, baserades enbart på skillnaden i religion. Än idag splittrar trosuppfattningar människor runt om i världen. Detta när religioner i sina rena former istället borde förena.

Vad har då allt detta med Abir att göra?

Massor. Abir har exempelvis varit med och startat ett parti i Irak som arbetar med demokratiseringsprocessen av landet. Hon har varit med och skrivit landets konstitution. Nyligen träffade hon också bl.a. Iraks premiärminister samt ledare för kristna minoriteter. Hon vill skilja mellan stat och religion där. Hon vill säkra alla människors rättigheter oavsett kön, trosuppfattning, etniskt ursprung osv.

Detta vill hon uppnå genom att arbeta för att den Europeiska Unionen blir en god stormakt, som ägnar sig mer åt utrikes- och säkerhetspolitik, än åt att bestämma storleken på gurkor. Hon, liksom jag, vill se ett EU som samarbetar mer med Mellanöstern, och som använder sin kompetens till att bygga upp sanna demokratier där.

Många är de som frågat mig om råd inför deras röstande. De jag talat med:vänner, familj, grannar, och bekanta tror knappt sina öron. En del undrar om det verkligen kan finnas ett ljus som Abir. Ett ljus som vill skina genom att demokratisera Irak och i förlängningen sprida vidare detta ljus runt om i Mellanösternregionen. Allt detta med hjälp av EU och det arbete hon kan bedriva där.

Priset är dock omänskligt högt! Abir kämpar nämligen dessvärre för människors frihet och rättigheter med sitt liv som insats! Bara det säger mig på ett sorgligt vis allt om hennes genuina och beundransvärda engagemang att säkra alla människors rättigheter, oavsett vem man är.

Abir entusiasmerar, och är en av få som lyckats inge hopp i mig om en bättre värld på riktigt. Obama är en annan som gjort det. Nyligen höll han ett starkt tal där han vände sig till den mer muslimska delen av världen och tryckte på likheter och samarbeten snarare än skillnader och motsättningar mellan de och västvärlden. Att han inledde talet med en stark hälsningsfras på arabiska sände viktiga signaler om att han menar allvar.

Avslutningsvis konstaterar jag med stolthet att vi i Centerpartiet har många kandidater som kommer göra ett toppenarbete om de blir invalda till Europaparlamentet. Framförallt har vi tre starka kvinnor som jag mer än gärna vill se arbeta tillsammans, sida vid sida, inom unionen.

Vi har vår nuvarande Europaparlamentariker Lena Ek som bl.a. gjort gigantiska insatser för vår miljö. Vi har också Marie Wickberg som jag både delat min första Sthlms lägenhet och arbetsplats med. Marie kan vara den unga rösten i Europa som för fram jämställdheten dit den borde ha varit på för längesedan. Marie imponerar på mig med stora mått när hon vågar utmana och alltid har sina argument på plats framförda med skinn på näsan och stor portion humor.

Sen har vi Abir Al-Sahlani. Abir som vill bygga broar mellan EU och Mellanöstern. Jag vill var med och hjälpa henne lägga de första stenarna - genom att kryssa in henne i Europaparlamentet!

Min röst på Abir är ingalunda en tom kryssruta framför mina två andra favoitnamn. Dessvärre har jag enbart en röst. En röst som jag genom Abir vill förvalta i att förvandla mitt och många andra folks tragiska historia till en hoppfull framtid. Till ett liv i kärlek och gemenskap.

Vill också säga att jag är glad över att ha kunnat vara en del av Abirs kampanjstab som hennes mediestöd de senaste mkt intensiva, lärorika och roliga veckorna. Oavsett hur det går för henne imorgon är hon en vinnare i mina ögon!

Idag är det för övrigt Sveriges nationaldag. Jag är stolt över att leva och verka här. Numera är jag också svensk medborgare, vilket ger mig en röst som jag värdesätter högt.

Min går till Abir. Din går till vem du vill bara du tar din medborgerliga rättighet med dig och går och röstar imorgon!

Ha ett fantastiskt nationaldagsfirande!
/Nermin

--------------------------------------

33-åriga Abir är Irakiskan som vänt sitt tragiska livsöde till något positivt och värdefullt för sig själv som för många andra. Knappt 15 år gammal tvingades hon fly sitt land och kom ensam till Sverige. Läs mer om henne på http://www.abir.se/

Sociala mediers framfart

De nya och snabba kommunikations plattformar står sig nog stadigare än vad många tror eller rent av vill tro.

Federley körde ett lustigt experiment (om man får kalla det så) idag för att påvisa sin tes kring detta.

Läs mer också här, här, och här.